Detta är en tankeställare

  
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.

Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.

Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.

Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.

Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)

Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

Efter 1 h:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.  
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.

Sanningen:

Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.

Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?"
En slutsats i mängden:

Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument…  

HUR MYCKET ANNAT GÅR VI MISTE OM?

 

Linn

7 april 2010 19:49

Verkligen, jag har tänkt på detta sen jag läste detta första gången.

 

Hanna

11 april 2010 19:34

Oj, detta är ju sjukt. Jag lyssnar sällan på gatumusikanter men ofta för att de är riktigt dåliga. Undrar om man tänker så om allt, bara för att det brukar vara dåligt?

http://dearhanna.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag träffade vi de nya ägarna till vårt gamla hus i Rydebäck o fick lämnat över nycklarna. Känns otroligt skönt! Nu kan vi äntligen lägga fokus på vårt nya:)...

Moa hoppade Belino på en pay and ride i Viarp. idag hoppade de en hel bana på 70 cm o gjorde det riktigt bra =)...

Årliga Lisebergsturen... härligt väder o då måste man åka en runda m kållerado =D...

Då var kontraktet skrivet på gården!!!! Så himla gött!! Efter träffen hos mäklaren så körde vi till gården o kollade lite på vilka saker som säljaren skulle lämna kvar eller slänga. Ja det känns så bra att vi ÄNTLIGEN ska flytta till gård....

Då gav vi oss av hemåt, vi gick först in på tändsticksmuseet, sen radiomuseet o när vi var klara i jönköping så körde vi till Grimeton vid varberg. Gick en guidad tur där. Som sista stopp körde vi inom ullared!! Hann inte gå så länge där eftersom Mo...