Moa kände sig mycket bättre och ville till skolan. Vi skjutsade henne fram till dörren och Patricia följde också med för att ta bussen från Råå.

Foto på Moas blåmärke, men det syns lite dåligt här ser jag. Ser inte speciellt stort ut, men tänk en handflata stor ovanför knät på utsidan av låret...

Moa har fått låna kryckor av Frida så nu kan hon ta sig fram lite lättare. Och i skolan var alla hjälpsamma =). Plötsligt så stod alla med varsin bricka och tallrik till henne, men hon kan ju fortfarande bara äta för en, fast hon skulle behöva äta för två =)

På lunchen så var vi 5 st som gick ner och åt på Glada änkan med LJ eftersom det är hans sista riktiga arbetsdagen med placering i helsingborg. Usch vad jag kommer att sakna honom... detta är helt galet...

Precis på dagen när han börjar i Malmö så har jag jobbat tillsammans med honom i ....17 år!!!!!!!!!!!!! 

Han har varit en så superläromästare för mig, tänk så mycket jag har lärt mig av honom. Vet att om jag säger det till honom så tycker han inte att han har lärt mig något vettig.... men jo det har han.... MASSOR! Tack så mycket!

Men det bästa är att han finns kvar i företaget, dock i förorten Malmö, så jag kan nå honom ändå =9 =9 =)

Till eftermiddagsfikat så bjöd chefen på semlor till fika eftersom han också flyttar vidare till Malmö. Han har jag jobbat med i 5 år och det är svårt att förstå hur fort tiden har gått egentligen. Man får mer perspektiv på tiden när något sånt här händer.

På kvällen så skrittade jag och Linn ut en runda och det var verkligen svinkallt!!! Det är nog bara någon minusgrad, men det blååååser isbitar rätt i ansiktet!

Johan var på väla med omnejd och köpte grafikkort (tror jag) under tiden.