Moa vaknade och mådde betydligt bättre än igår, ingen feber!!! Så skönt, för så dålig som hon var igår det var inget kul....

Vi satt och åt frukost i lugn och ro vi 10-tiden, då ringde jag till Marie för att se hur långt de hade kommit på tävlingen. Då sa hon att de snart skulle starta 1 m klassen och då fick vi väldigt bråttom. Anton ville följa med och se när Patricia tävlade för att se hur det går till.

Fort upp till stallet, Patricia och Anton stack ut och hämtade Seline och jag fixade med sakerna vi skulle ha med. Vi var klara på 25 minuter, det var väldigt bra jobbat! Körde till Skromberga, vilket tog 7 minuter. När vi kom dit så hade de inte kommit så långt så vi tog det lugnt och gick runt och kollade och stod och snacka med Marie och Camilla.

Tog ut Seline och Patricia red ner till framridningen, hoppade fram några språng och sen gick vi upp för att gå banan. Marie hjälpte till att hålla Seline så att jag kunde gå med henne på banan.

Upp på hästen, skulle starta som nummer 3. Så hon stod och kollade när de 2 andra före henne hoppade. Går in och startar och jag filmar henne, och det är svårt att få grepp om hur det går på riktigt då, men jag fick titta upp några gånger för att se hur det såg ut och jag tror inte hon har ridit så bra innan och Seline var pigg och väldigt positiv på alla hinder, klarar grunden och kör på för fullt i omhoppningen. Kommer lite fel på näst sista hindret, men fixar det galant, sen satsar de för fullt på det sista hindret, Seline försöker hoppa av alldeles för tidigt och kommer på sig själv att det blir fel och går ner igen vilket gör att hon inte hinner lyfta och hoppa hindret igen utan rasar rakt igenom hindret och går omkull på knä och Patricia flyger av i sån fart. Och nu ser jag inte mer för ett hinder står ivägen, jag slänger videokameran till Anton och springer in. Fick panik för jag såg inte Patricia utan bara att Seline låg kvar på marken och försökte resa sig, och min tanke var ju att Patricia hamnat under henne!!! Riktigt läskigt!!!! Men när jag väl kom fram så såg jag att Patricia låg en bit från där Seline var. Seline hade rest sig, men hade lite svårt med andningen. En funktionär gick runt med henne, sen kom Camilla in och tog hand om Seline.

Jag for ner på marken till Patricia för att öppna upp jackan och släppa på trycket från västen eftersom hon hade jättesvårt att andas. Hon klagade på ont i huvudet och ont i armen. Sjukvårdspersonalen kände på hennes arm och kunde konstatera att den inte var av i alla fall.

Vi fick bära ut henne på bår så att hon kunde komma från banan i alla fall. Bättre att komma ifrån och få vara i fred och känna över henne.

"Laila" som satt med Patricia sa att jag kunde köra hem Seline och sen komma och hämta Patricia för att köra in henne till Akuten, vilket var mitt förslag, eftersom jag vet att alla ridolyckor ska kollas upp.

Jag skickade bort Anton att sitta hos Patricia medans jag var borta.

Men när jag kom till släpet så var Marie och Camilla och fixade till Seline eftersom hon också fick lite skador. Marie tog över och körde Seline och fixade till henne. Johanna kom till mig och erbjöd mig att ta hennes bil till akuten. Väldigt snälla hästkompisar man har, jag är sååå tacksam, för de ställde verkligen upp till 100%. Skönt att veta, för när olyckan är där så är man otroligt liten och lätt förvirrad. Man vill så mycket, men man kan inte tänka riktigt logiskt, så jag hoppas att jag inte sa eller gjorde något konstigt.

"Laila" hade ringt till Akuten och meddelat att vi var på väg in.

Körde till akuten och anmälde oss i luckan kl 13.50 och de hade inte hört något om att vi skulle komma. Gick in till Ort akuten och de hade inte heller hört något. Men vi fick bli kvar för att få Patricia undersökt. Patricia fick sitta på en stol i korridoren, medans jag gick ut och anmälde henne i första luckan. Efter 1 timme fick hon ligga på en brits eftersom hon hade så ont i sin arm och hade svårt att hålla i den.

Efter 3 långa smärtsamma timmar så kom läkaren som klämde lite på armen. Konstaterade av vi skulle till röntgen, vilket jag redan visste att vi skulle, men läkaren måste kolla först.

Läkaren sa att "nu kan ni gå upp till akutröntgen", jag tänkte direkt, GÅ??? Men ja ja de vet väl vad de gör. Vi hann gå 5-10 m innan Patricia sa att hon började må illa och att det susade i öronen, fick henne att sätta sig ner på en barnstol som stod i korridoren, men hon kände att hon skulle svimma och ville ligga på golvet, så det var bara att lägga ner henne. Anton fick stanna hos henne medans jag hämtade en sköterska för att hjälpa oss. Då kom de och gav henne lite juice så att hon skulle få upp blodsockret lite. (de hade gått 7 timmar sen Patricia åt senast). Sen fick vi upp henne på en brits och fick hjälp av transport att köra upp henne. När vi kom upp till röntgen så kom Johan och Moa och lämnade lite dricka och mackor. Patricia fick inte äta eller dricka. Efter en stund körde Johan, Moa och Anton hem och vi blev inskickade till röntgen där de tog bilder på hennes arm. De ville att hon skulle sitta upp, vilket inte gick för då började hon må illa direkt och kände sig svimfärdig, så de fick lösa det på annat sätt. Patricia var tvungen att ligga ner och det löste sig även på det sättet. Sköterskan där inne var lite hårdhänt, för Patricia hade så ont och kunde inte vrida armen och ändå så var hon tvungen att göra det... Sen skickade hon ut oss och sa att de vill ta bilder i datortomografin också. Så frågade hon Patricia om hon ville ha mer smärtstillande och då sa jag att det har hon inte fått nåt alls sen vi kom in. Så hade Patricia ett val, att antingen stå ut med smärtan när hon skulle vrida armen inne på datortomografin eller så fick hon ha smärtstillande.... vad va det för påhopp???!!

Efter en stund så kom en sköterska från akuten upp och gav Patricia lite morfin och en dos för att hon inte skulle må illa av morfinet. Det började susa och dunka i kroppen rätt snabbt på Patricia så sköterskan vågade inte ge mer. Men det är klart på en unge som inte ätit på 8 timmar så krävs det nog inte så mycket. Men smärtan gick inte ner något för det. Sen blev vi inskickade till datortomografin, där hon skulle ligga på magen med armen över huvudet, gick efter lite mek, men hon klarade det.

Sen väntan igen innan transport kom och rullade ner henne igen. Ytterliggare nästan2 timmars väntan på akuten innan vi blev inrullade på sal. Då hade Patricia fått dropp innan för att få lite näring i kroppen eftersom hon blev så lätt yr och illamående och kände sig svimfärdig.

Johan och Moa kom innan vi kom in på salen så de följde med in. Efter inte så lång väntan kom världens trevligast läkare. Tog hand om Patricia på ett super säkert sätt. Berättade att hon hade en fraktur i underarmen överben där benen smalnar av och går över till en puck.... ja jag vet... lite svårt att förklara, men så sa han och visade. Samt att hennes armbåge var fylld av blod, vilket vi sett under eftermiddagen att den svullnat upp rejält.

Han frågade Patricia om han fick lov att tömma den på blod för att skynda på rehabiliteringen en hel del. Och det ville hon. Så han gick in med en nål i svullnaden och tömde henne på 16 ml blod. Och efter det så kunden hon börja röra armen betydligt mycket mer. När läkaren kom in hälsade han på Patricia med att ta i hand, blev vänster för Patricias skulle eftersom hon inte kunde röra höger. Och när läkaren pratat och berättat för henne om hur hon ska göra och så med sin arm och vad hon får lov att göra de närmsta 3-4 veckorna så vill han ta i hand igen och Patricia tog fram vänster igen, men den gick han inte på, Nähä du, höger vill jag ha, Men jag kan inte sa Patricia, joho då sa han.. och se det gick!!

Sen fick vi stanna kvar till Patricia ätit en macka, druckit lite cola och ätit lite plopp innan vi vågade sätta henne upp igen. Efter kanske 30 minuter så var vi på väg ut och alla önskade henne lycka till och läkaren tyckte det var bra att hon redan var uppe och gick.

Nu får Patricia inte rida eller lyfta tunga saker på 3-4 veckor och när jag frågade om hon får lov att spela trummor så blev läkaren eld och lågor, han spelade också trummor och han tyckte nog att hon skulle samtidigt som hon kanske inte ska göra det. Han sa varken det ena eller andra. Hon får nog själv känna hur det känns. De har ju nämligen en spelning på torsdag och sen spelar de på The Tivoli på måndag och hon vill verkligen vara med och spela på måndag. Grejen är att hon ska spela trummor i 5 låtar och det är frågan om hon orkar det. Ja ja vi får se hur det går och hur ont hon har. Kanske vi får linda armen, vad vet jag...

Nu ska hon tillbaka till akuten inom 7-10 dagar (kommer en tid hemskickad) för att göra en återkontroll för att se hur det har läkt.

Sen ska hon på sjukgymnastik så snart det är möjligt.

Vi kom hem kl 21.20, hungriga och trötta. Patricia ringde hit Anton för han ville träffa henne så fort det bara gick, han hade varit väldigt orolig efter han åkt hem från akuten. Tyckte tiden gick så sakta.... När han kom hit så var han fortfarande bekymrad över att Patricia nästan svimmat. Så han var hemma med Patricia och Moa medans jag och Johan körde upp och laddade rabattkortet till tåget, för jag ska till malmö imorgon och sen körde vi en snabb runda upp för att se hur Seline mådde. Frida, Mia och Olof, Marie och Camilla ställde upp och fixade med henne idag och det är vi sååååå tacksamma för.

Trodde ju aldrig att det skulle ta så lång tid på akuten. Vilket gjorde att jag inte hann med att fixa Seline själv.

Mamma ringde oss när vi var på väg hem från akuten, de hade anat att det hänt något eftersom vi inte hört av oss på hela dagen och våra telefoner var stängda.

Otroligt jobbig dag, både fysiskt och framförallt psykiskt... Men tur i oturen, en lite fraktur är inte inget mot vad vi trodde, att hon fått hela hästen över sig.

Ja nu vet jag att det blev väldigt mycket text, men jag behövde skriva av mig.