Otroligt så duktiga de är!!! Det är nästa lite sorgligt att de slutar spela nu.

Nästan så att man hoppas att de vill hålla kvar musiken och spela på fritiden istället. För de sitter med sån kunskap som är synd att sudda bort sakta men säkert.

Men vi fick reda på att det finns en sista chans att lyssna på dem och det är den 7 juni på Europascenen i Helsingborg.

Trots Patricias trasiga arm så spelade hon keyboard i en låt och trummade i 3 låtar. Första låten hon trummade var rätt så lugn och den sista var det väldigt högt tryck i. Det enda hon klagade på efteråt var att hon hade lite ont i underarmen och inte i armbågen. Det var ju skönt!

Kul att ha följt denna klassen i 4 år nu och sett vilken utveckling som skett.

Nu ska det bli spännande och se om Moa fortsätter med musiken och vi får uppleva detta några år till.

Då är vi lyckligt lottade, andra föräldrar tyckte det var väldigt jobbigt idag eftersom det var näst sista gången våra ungdomar spelade för oss.

De blev några bilder som blev skapliga, men det var svår belysning för att få kanonbilder. Men några fotobevis på Patricia fick vi även om hon som alltid hamnar bakom alla andra.

Då testar vi igen då.... jag satt och skrev vad som hänt under dagen och vad händer.... jo skiten bara slänger ut mig!!!***arg****

Så nu blir det en kortare variant... eller vad jag tycker i alla fall =))

Datan på jobb har också varit helt knäpp idag, allt har tagit såå lång tid så man håller på att bli helt nipprig...

Hämtade Patricia på skolan strax efter 12 för hon ville äta med mig på middagen. Skolan har som vanligt inte speciellt god mat.

Kl 13.20 var det röntgen för att ta några bilder på hennes armbåge. Det gick väldigt fort så vi var klara redan kl 13.30 Vi gick upp till mitt jobb för att sitta inne på lasarettet i 1 timme och 45 minuter kändes inte lockande. Jag hann få undan mer än jag hade tänkt idag så det känns väldigt bra. Jag trodde att jag skulle behöva jobba över imorgon, men som det känns nu så behöver jag inte göra det. Det är SÅ SKÖNT!!!

Kl 15.15 var det ortopedmottagningens tur. Där får man alltid sitta och vänta... väl insläppta på ett rum så var det ytterliggare vänta. När väl läkaren kom in, som även han faktiskt var mänsklig, så tog det väl max 2-5 minuter.

Patricias fraktur läker fint och hon får lov att göra så mycket hon själv känner att hon kan utan att det gör för ont. Fick till och med börja rida om hon inte tänker ramla av ;))

Men vi väntar nog med det några veckor till känns det som för mig i alla fall.

Moa hade Gon med sig hem efter skolan idag och när hon åkte hem så sprang Moa upp till Rebecka.

När vi kom hem körde Johan, Patricia och Liza till The tivoli eftersom de skulle hjälpa till att ställa fram alla instrument och spela in sig inför kvällen.

Så om ni nu har tid och lust så kom gärna och lyssna, för de är faktiskt jätteduktiga. Sista spelningen med klassen så det känns nog lite speciellt.

Kl 19 börjar nog insläppet, brukar vara så i alla fall.

Kul om vi ses!!

När vi kom hem från Tivoli, så fick Moa sätta sig och skriva på sitt svenska arbete. Hon hade skrivit nästan en sida, men skulle till imorgon ha skrivit 3 sidor. Och det fick hon reda på idag, så hon blev som vanligt väldigt stressad över detta. När vi kom hem fick hon först att äta, sen satt hon sig och skrev och det gick undan, sen la hon sig och fortsatte skriva. Nu har hon bara en halv sida kvar och den gör hon imorgon bitti. Hon är väldigt duktig, men tyvärr stressar hon upp sig för hon vill inte göra fel. Rädd att läraren ska bli arg på henne. Hon sköter sig alltid och det vet lärarna också, men hon själv vill bara vara ännu bättre. Hur gör man för att få bort detta från henne??? Man behöver inte vara bäst i allt, eller hur!!